Archive for mars, 2010

>Praktisk Gastronomi

>
Eftersom jag älskar att göra mina recept själv, så kändes inte en receptbok som någon större idé att inhandla.
Men jag vill ändå ha ny och mer kunskap.
Så jag sökte reda på vad bageriutbildningarna kan tänkas ha för kurslitteratur. En av böckerna heter ”Praktisk Gastronomi- bröd för bageri och restaurang” av Mats Jonson och Johan Sörberg, och den kändes spännande. Jag är ju redan innan väldigt förtjust i ”Riddarbageriets Bröd” av just Johan Sörberg.

Jag har bara hunnit ögna igenom den, men den verkar väldigt bra upplagd och innehåller jättemycket intressanta kapitel.


>Kurserna i Stockholm

>

Det finns nu bara en plats kvar den 24 april, för den som är intresserad av en kurs i teknikerna kring bakning.

Här finns informationen i sin helhet.


>Kan inte låta bli att köpa mjöl

>
När jag springer på ett paket mjöl som jag inte har sett innan så blir jag tvungen att köpa det.
I det här fallet stod det att mjölet var speciellt bra för pajer och småkakor, men det struntade jag uttryckligen i.Jag bakade ett vanligt vitt bröd utan fett i, på det här mjölet.
Det är väldigt finmalet, och suger upp vätska mer än ett vanligt vetemjöl special, var det första jag la märke till.
Därför minskade jag mjölmängden med över 100 gram/500g vätska och tog 700g istället för 820 som jag brukar.

Brödet fick en härlig struktur inuti, men en del av det kan bero på att jag stötte ner degen tre gånger under jäsningen också.



500 g vatten
25 g jäst
10 g sirap
700 g mjöl
9 g salt

Jag lät degen jäsa i bunken övertäckt med plast och stötte ner den så fort den jäst upp, tre gånger. Sedan bakade jag ut den som vanligt och lät bröden jäsa upp till de hade lite brylépuddingskänsla .

Jag gjorde ganska små bröd, på ca 350 g, och de gräddades knappt 20 min i 225 grader (varmluft). Brödet fick en ganska tjock och hård skorpa, och smakade egentligen inget speciellt. Bara ett kul experiment!


>Dinkeltekakor

>
Jag själv och många med mig, är väldigt förtjusta i det tekaksreceptet jag har gjort och som heter”Godaste tekakorna” och ligger under ”Favoritrecept”.
Nu ville jag prova hur det blev med dinkelflingor och siktat dinkelmjöl.

Jag gjorde receptet lite mindre, och provade att värma mjölken först innan jag hällde den över dinkelflingorna. Detta för att en av mina kursdeltagare i Helsingborg påpekade att det kanske vore en bra grej att testa, när vi pratade om fytinsyra och skållning. Havre är ju det sädesslag där det är svårast att bryta ner fytinsyran och då behövs ju verkligen en lång värmebehandling (som t.ex att koka havregrynsgröt) för att få bort så mycket som möjligt av den.
Dinkel har väl inte samma problem, men vill man göra receptet med havregryn så är det bra att använda sig av varm mjölk.

Jag har även dragit ner på mjölmängden, jästen och bytt ut sockret mot sirap.

Prova med havre eller dinkelflingor, men personligen tyckte jag att dinkeltekakorna fick mycket mer och fylligare smak!

150 g dinkelflingor eller havregryn
500 g mjölk
—————————————–
Värm mjölken och häll över dinkelflingorna, tcäk över med plast och låt stå över natten
—————————————–
75 g smör
20 g jäst
20 g sirap
500 g siktat dinkelmjöl eller vetemjöl special
7 g salt
—————————————–

Kör degen ca 10 min utan salt och 2 med salt, och låt den sedan vila. Det kan ta ett tag innan det ser ut att hända något med degen, eftersom den innehåller så lite jäst.
Jag tog ingen tid, men jäsningen tar minst en timme.

Sedan bakas degen ut enligt följande instruktioner:
Teknik för tekakor

Grädda i 200 grader i ca 8-10 minuter.
Det här är de enda bröd jag sprayar med vatten efteråt. jag vill ha mjuka tekakor, utan yta och vattnet gör dem dessutom glansiga och fina!


>Barn gillar korv och inte delikatesser

>Bild: http://www.fotoakuten.se/

Hur många gånger har man inte varit på middagar, grillat med andra människor på sommaren, sett speciella ”barnmenyer” på vissa restauranger, alla matsituationer där barn förväntas att inte tycka om det vi vuxna gillar?

Ibland kan vuxen och barnsmak skilja sig åt, men att förvägra en hel grupp smakupplevelser p.g.a deras ålder tycker jag luktar snudd på diskriminering.


Barn förväntas av någon outgrundlig anledning enbart tycka om korv, köttbullar och potatismos, alternativt pasta. Och så naturligtvis hamburgare från snabbmatsställen.

Barn gillar inte grovt bröd, inte skaldjur, inte grönsaker och känner ändå inte skillnad på bra och dåliga råvaror, lyder oftast vuxnas fördomar.

Men jag tror att det är precis tvärtom.

Barn, som ännu inte trubbat av sina smaklökar som vi vuxna, och som dessutom föds med nyfikenhet och en stor lust att utforska. De borde vara de perfekta provsmakarna av riktigt fina råvaror.

Istället trubbar vi av dem med hotdogs, Mamma Scans köttbullar, vitt ”rostbröd” och pulvermos?!


Om vi låter barn smaka helt fritt på fina råvaror, god och vällagad mat, då ger vi dem något för framtiden. Vi kommer inte behöva lära dem vad som är delikatesser eftersom deras orörda smaksinne kommer berätta det för dem, utan vår medverkan.

Jag har sett barn spotta ut pulvermos med kommentaren ”Det här går ju inte att äta”, av den enkla anledningen att man är van vid äkta mos, med potatis, smör, grädde och muskotnöt.

Jag har frågat barn, som inte är vana vid varmkorv och färdiga köttbullar, vad de är sugna på och fått svaret ”Hummer och kronärtskocka”.

Jag har ätit skaldjur med barn som kan skilja på färskhet, kvalitet och konsistens.


Jag tror helt enkelt att barnen egentligen sitter inne med den största kompetensen när det gäller mat, och framförallt delikatesser!

Smak är en överlevnadsfaktor, och om vi låter barnen få äta rena, bra råvaror, kan de få behålla det sinnet mer orört.

Vilken som blir deras personliga smak sedan, är upp till varje individ, men jag tror inte det blir pulvermos i alla fall.



Ridderheimsrapporten


>Ölandsvete

>
I förrgår malde jag mjöl av Ölandsvetet. ”Problemet” när jag mal själv är att det blir ett väldigt grovt mjöl, oavsett om jag mal det flera gånger. Jag gjord en egen siktning med ett durkslag och en sil, men fortfarande var mjölet väldigt grovt.

Det hade varit bra att skålla det, tror jag, men jag satte en lös fördeg istället. Jag har läst att om en surdeg står kallt, ca 20-25 grader så bildar den ättiksyra, och står den varmt, 37-40 grader så bildas mjölksyra.
Min fördeg stod i rumstemperatur och trycktes ner tre gånger, och fick jäsa upp igen (av den enkla anledningen att jag inte hade tid att ta hand om den) och efter ett par timmar kom det en svag ättikslukt från den. Jag är inte kemist, så jag bara gissar vilt.

Fördegen bestod av:
200 g ölandsvete
300 g vatten
10 g jäst

Sedan fyllde jag på med
100 g vetemjöl (för att få degen att gå ihop eftersom den var så grov)
5 g salt

En väldigt enkel deg, utan fett eller socker. Den fick jäsa sig dubbelt så stor, och trycktes ihop en gång och jäste upp igen innan jag bakade ut den. Degen var ganska lös och brödet flöt ut en aning under andra jäsningen. Jag gräddade det i 20 minuter i 200 grader p.g.a av dess låga höjd.

Men vad gott det blev!!
Ölandsvete är helt klart en favorit när det gäller smak, men kanske inte när det gäller bakegenskaper (det här är inget fluffigt, segt bröd). Kamut är fortfarande storfavoriten, men det här var snudd på lika gott. Lite nötigt och väldigt fyllig smak. Kan jag verkligen rekommendera er att prova!

Den gamla sorten ölands lantvete kommer från genbanken i Alnarp som bevarar ursprungliga sädesslag för framtiden. Jag har letat på nätet efter information, men hittade nästan ingenting. Nu har jag haft ett trevligt samtal med Maria Lindmark på Ölands museum , som slussade mig vidare till föreningen Allkorn , och tipsade mig om Solmarka Bageri som bakar med bl.a ölandsvete.
Just nu vet jag inte så jättemycket, men jag blir mer och mer nyfiken på de här gamla spannmålssorterna (och de är många!) och lite ledsen över hur få sorter vi använder oss av idag.


>Surdegen och Tiden

>


Jag läser mycket gamla receptböcker. Jag ärver dem och fascineras av listor och scheman för hemmafrun och hemmafrun med hemhjälp från förra sekelskiftet och fram till 1940-talet.

Recepten är ofta avancerade, bland annat finns det i min ena receptbok ett recept och en bildserie på hur man gör spunnet socker. Hemma. Med två träslevar och en pinne att snurra sockertrådarna på. Vem skulle komma på tanken idag?



Men då fanns något många saknar idag. Tid.

I vårt stressade och pressade samhälle är tid den största lyxen, och det mest åtråvärda, upplever jag. I tidsbristens anda frodas bonderomantiken och vi får för oss att det var ett enkelt liv då. Vi ser röda stugor med vita knutar, Rödkullor och pickande hönor på gårdsplanen. Vi känner doften av nyslaget hö och vill åka hölass med fikakorg.


Vad vi inte ser, eller inte vill se, är fattigdom, barkbröd, utedass, blöta ullstrumpor, mjölkning klockan halv fem på morgonen, sinande mjölkkor, värkande ryggar och att i den lilla, söta, röda stugan trängdes 14 personer inklusive pigor och drängar. Det får inte plats i vår bonderomantik.


När jag läser brödrecept i de här böckerna jag har, så ser jag ingen surdeg. Det finns små korta texter där det står att man kan sätta en deg på väldigt lite jäst, något som de där kallar surdeg.

Jag är böjd att tro att man under 20-30-talet faktiskt tyckte det var skönt att det fanns ”köpejäst”, att man kunde baka bröd snabbt och enkelt. Att vara hemmafru då kunde vara slitigt och varje liten sak som kunde förenkla tillvaron var något bra.

Då var surdegen förlegad, gammaldags och dessutom tog en massa tid att både göra och baka med. Tid var inte en lyxvara då, effektivitet var det.


Idag rörs det i surdegar runt om i Sverige. Med stolthet och lycka.

Man berättar gärna och mycket om att man bakar med dem, att man bakar bröd som tar en halv dag att göra.

Surdegssnobben är född.

Därför att tid är något vi inte har. Tid, och att ta sig tid, är något att skryta med, att visa upp.

Jag ser det passa in i samma fack som size-zero, man skapar trend av något som är svårt att uppnå. Där det finns mat som räcker och blir över, där är det trendigt att vara mager. Där ingen har tid, och alla stressar, där är det trendigt att ta sig tid att laga eller baka något som kräver det man har allra minst av.


Det här är naturligtvis inte hela sanningen, därför att hälsoeffekterna av t.ex. just surdeg är stora, och vissa människor finner smaken god och brödet saftigt.

Men jag tror att vårt behov av att uppnå och uppvisa det svåra, det näst intill ouppnåeliga, gör att våra trender följer det mönstret gång på gång.

När både den personliga utmaningen och statushöjningen i samhället samarbetar, då är en trend född.



www.ridderheimsrapporten.se



>Kurs i Stockholm 24 och 25 april

>
Nu är det klart att det blir två stycken kurser i Stockholm i april.

Bageritekniker för hemmabaket

Lördag 24 april 11.00-17.00
Söndag 25 april 11.00-17..00
(det är alltså två kurser, inte en och samma som sträcker sig över två dagar)
Kostnad 1125:-

Man kan prova hundra recept, men det är tekniken som avgör om det blir bra. Och tvärtom, när man vet hur en deg ska hanteras blir i stort sett alla recept lyckade!
Vi går bl a igenom glutenprov, runddrivning, limpslagning, jäsning med vattenånga, mätning av temperatur och bakar på ljusa eller halvgrova degar eftersom de är lättast att öva in teknikerna på. Vi kommer gå igenom vilka faktorer som är avgörande för att få ett riktigt bra och gott bröd!
Inga förkunskaper krävs och ingredienser, fika och lunch ingår i priset.

Vi håller till på Matlabbet (Hornstull).

Anmälan sker genom mail, där du skriver namn, postadress och vilken dag du vill anmäla dig till.
[email protected]

Edit:Båda kurserna är fulla!


>Nästa vecka

>
Den här veckan kommer jag befinna mig på annan ort ( huvudstaden), men egentligen är jag jättesugen på att prova flera saker.

Nästa vecka vill jag:

  • Mala mitt Ölandsvete och baka på det
  • Köra alla tre degblandarna samtidigt och se hur fort de olika maskinerna skapar glutentrådar
  • Provbaka ett recept jag fick på mailen

Tänk att det liksom aldrig tar slut när det gäller bröd och att baka!
Man kan experimentera och lära sig nytt hela tiden.


>Tack Göteborg!

>Igår var det dags för årets första kurs i Göteborg, i Pedagogens fina utbildningskök.
Tack Christina, Katarina, Pia, Sangchan, Fredrik, Anette, Susanna och Kajsa för en trevlig dag!

Nästa kurs genom Medborgaskolan hittar ni här.
Annars går det som vanligt att kontakta mig för att ordna en kurs. Är ni intresserade av en kurs, så kom med en förfrågan på [email protected] så fixar vi något.

I övrigt upptäckte jag precis att jag inte hann ta domänen bakahemma.se, utan den är redan upptagen. Så kan det gå när man inte skyndar sig.


Copyright © 1996-2010 Baka Hemma. All rights reserved.
iDream theme by Templates Next | Powered by WordPress
Plugin developed by Jon Fox